Beskrivning
M42, NGC 1976, LBN 974, Sh2-281, mm. Kärt barn har många namn och Orionnebulosan tillhör utan tvekan himlavalvets mest gnistrande kronjuveler synliga från våra breddgrader. Den utgör också vår närmaste stjärnformerande region på bara ca 1340 ljusårs avstånd och är så ljusstark att den tom är synlig för blotta ögat en mörk vinternatt. Insvept i ett förtätat moln av väte(den röda gasen som utgör bildens fond) så har det mest centrala delarna dragits samman av gravitationen till en sådan täthet och höga temperaturer att gasen till slut självantänder och lyser med fusionsenergin hos de nyfödda stjärnorna. De senast tända stjärnorna, det sk trapetsklustret, finns i den ljusstarkaste delen av bilden och det är deras extremt energirika strålning som gör att också omgivande gasen lyser så att vi kan se den i alla dess vackra färger. Men runt omkring trapetsen finns mängder med andra mindre områden som befinner sig i olika tidiga stadier i utvecklingsprocessen som leder fram till ytterligare nya stjärnor och planeter.
Notera även den ”springande mannen”i bilden(sh-279).
Som namnet antyder så ligger nebulosan i stjärnbilden Orion och ses bäst under vintern då den står som högst på himlen.
